Utställningar

Om
Kontakt

Nyhetsbrev
Instagram

Lisa Juntunen Roos
Barndomsvandring

Lisa Juntunen Roos konstnärskap är undersökande, personligt och nära kopplat till handens och tankens arbete. Hennes praktik vilar på en kombination av traditionella slöjdtekniker, konsthantverkliga uttryck och textil forskning.

Genom att skära och fläta till synes vardagliga och hemnära material skapas dagboksliknande föremål — och det som började som textil väv och kaffeförpackningar blir tredimensionella porträtt och självbiografiska skulpturer.

Resultatet är en värld av minnesbilder, där pixlat upplösta objekt berättar historier om barndom, familj, föräldraskap, relationer, sårbarhet, identitet och arv.

I separatutställningen Barndomsvandring visas både nya och äldre objekt. De nya objekten är skapade under och efter ett residens och besök i Finska Lappland, där Lisas mamma är född och uppvuxen, och där Lisa själv spenderat mycket av sin barndom.

Lisa är utbildad på Capellagården, Konstfack och Handarbetets vänners skola. Hon tog sin MFA på Konstfack CRAFT! 2020. Bengt Julins stiftelse och Nationalmusei Vänner utsåg henne till Årets konsthantverkare år 2023, och hon är medgrundare till curatorgruppen Dotdotdot som sedan 2019 curerat ett tiotal grupputställningar, däribland Konstfacks vårutställning.

Barndomsvandring

Jag åker hit, till min barndomsvärld.
Jag åker hit för att blir vuxen även där.
Jag åker hit till din barndomsvärld, tänker att vi kan mötas här?

Stålsätter mig och tänker
att nu ska vi glänta, rent av slå in dörrarna och låta ljuset blända.
Vädra ur och förstå.
Kanske vågar vi prata då?
Kanske finns det ord att sätta på allt detta? Och kanske kan vi hitta dom.

Vi cyklar runt och tittar på hus där ingen längre bor,
där det inte längre finns en affär, där det inte längre är en skola. Du pekar och visar vart saker hänt.
Vi skrattar, för det är enklare så.

Vi cyklar hem, lagar den där maten vi alla kan utantill
men pratar ändå länge om hur den ska göras.
Vi äter den och konstaterar att det blev rätt.
Maten tröstar alla svåra tankar, det där som vi inte hittar orden till.

Vi spelar kort,
det där spelet som alla här kan men ingen annan, intalar vi oss. I spelet får alla vara barn,
vi leker, ingen behöver vara barsk nu, ingen behöver vara stor.

Vi promenerar längs älven, sitter längs älven, badar i älven, äter ur älven. Älven är aldrig statisk, den tar aldrig slut.
Älven förser oss ständigt med något vi kan uppehålla oss vid,
något som är viktigast just nu.

Jag går din barndomsvandring. Håller din hand.
Tänkte att det viktigaste var att våga se mörkret
men jag har ändrat mig nu.
Jag går din barndomsvandring, jag är barn med dig.
Vi leker och skrattar och låter det vara så.
Vi leker för vi får, vi skrattar för vi kan,
vi är i vår barndomsvärld och nu håller jag din hand.
— Lisa Juntunen Roos

Utställningar Om Kontakt Nyhetsbrev Instagram

Lisa Juntunen Roos Barndomsvandring

Utställningar

Om
Kontakt

Nyhetsbrev
Instagram

Lisa Juntunen Roos
Barndomsvandring